Cecilia Edström

söndag 8 november 2009

Oj oj oj...vilken fest

Dan ringde.

Ba ra pa pa pa pa pa pa pa pa pa. Ba ra pa pa pa pa pa pa pa pa pa.

Fy fan, vilken fest det är i Djurgårdslägret ikväll.

Jag hörde inte ett ord av vad han sa. Jag hörde bara en Pa Dembo sjunga av glädje.

Skööönt.

Imorgon är det premiär, i alla fall för mig, att vara debattledare. Vi i vår klass har anordnat en debatt mellan olika Umeåpolitiker och vi är två och två som ska upp på scenen och hålla i det hela. Blir en utmaning.

I dag har det ju varit farsdag och min kära pappa har försökt utnyttja det faktumet på alla möjliga sätt och vis.

- Cissi - gå och blanda lättdryck - det är ju faktiskt farsdag i dag.

- Men Oskar - nog kan du väl gå ut med hunden - det är ju ändå farsdag i dag.

- Och inte har jag fått någon tårta heller...

Men, han fick tillslut sin tårta, om än sakerna mellan lagren var rinniga. Och han fick sex skraplotter om än han inte vann något. För trots allt så är han världens bästa pappa.

fredag 6 november 2009

Smakprov på radio à la Cissi

Ok. Jag har just vant mig vid att lyssna på min egen inspelade röst. Nu är det dags att jag lär mig leva med att andra också ska lyssna på den.

Inslaget handlar om en krisövning i Skellefteå där jag själv deltog som statist. Det var stressigt hela dagen och inte blev det bättre av att jag kände pressen att få ihop bra ljud till reportaget, som för övrigt skulle vara klart morgonen efter. Klockan 17.00 började jag redigera mina ljud och detta blev resultatet.

torsdag 5 november 2009

Alla sover

Jag har problem att sova och jag har problem att vakna. Jag önskar att dessa två var i omvänd ordning. Skulle vara så himla gött om man kunde göra som för några år sedan (läs: innan jag träffade Dan) då man alltid la sig innan klockan elva. Fast i och för sig så sov jag lika länge på morgonen ändå.

I vår familj har vi för övrigt inte speciellt svårt för att sova. Jag minns förut när man kom hem till Glommers en helt vanlig eftermiddag. Man skrek hej precis innanför ytterdörren. Inget svar. Man skrek igen. Inget svar. Vid en närmare eftersökning var alla tagit vägen så hittade man en snarkande Oskar i tvåsittssoffan, med tv:n på högsta volym och en gitarr i ansiktet. Molly låg på rygg i tresittssoffan och såg nästan döende, eller galen, ut. Vidare så låg Anki och Rasmus ihopkurade bredvid Molly - båda med slutna ögon. Pappa låg i sovrummet med tv:n på och en Norran på magen - såklart sovandes. Elias låg i soffan i uterummet med röven i vädret och fötterna i kors - han sov. Mamma var borta - hon var halvvägs till Arvidsjaur med rullskidorna.

Jaha, vad skulle man göra? Såklart ta första bästa liggplats och slumra.

Trots allt så tror jag att vi är privilegierade som kan sova både här och där och nu som då. Det vore helt klart värre om det var tvärtom.

Tillägg till föregående inlägg

Anonyma påhopp

Jag förstår att folk kan bli upprörda över saker och ting som de läser på nättidningar. Och jag förstår att folk vill göra sin röst hörd. Men en sak jag inte förstår är hur man kan gå till starkt personangrepp i en kommentar på nätet, som man dessutom inte skriver under med sitt eget namn. Jag såg det senast igår HÄR. Gerd får hela skulden för den här polisrazzian av en person som kallar sig "Byssbo". Lågt.

M.B skriver HÄR en tänkvärd debattartikel på Newsmill om hur "nätkommentatorerna knäcker oss känsliga själar".

tisdag 3 november 2009

Min Stockholmsresa i bilder

Klockrent citat i Sportguiden. (Ben Smith - coach för USA:s damlag i hockey, på frågan om skillnaden mellan att coacha ett herr- och damlag.)

I Vasastan kommer morgondagens tidning idag. Jag trodde att jag blivit galen tills jag insåg att misstaget inte var mitt för en gångs skull. Text-tv - måndag den andra november. Vasabladet - tisdag den tredje november.